Här kommer så den första uppdateringen från oss i Bebalem, och idag är det jag, Gabriella som skriver. Vi har efter några dagar i N’djamena, där vi behövde registrera oss och ordna lite annat administrativt nu anlänt till Bebalem. Hit kom vi i ett litet 4-sitsigt plan som flögs av organisationen MAF och av en trevlig Kanadensisk pilot. 

 

Vi fick med oss 3 av 4 resväskor med förnödenheter till sjukhuset, och den andra kom med marktransport idag. 

Efter landning väntade en 2-timmars bilresa med mycket härliga omgivningar. 

Resan tog oss på dammiga och sandiga vägar till sjukhuset i Bebalem, där vi ska spendera merparten av vår kvarvarande tid i Tchad. Här blev vi mottagna av lite sång och mat från personalen som välkomnade oss hit.

Bebalem är en by i södra Tchad med cirka 20 000 invånare, men sjukhuset täcker ett område på cirka 250 000 invånare. Det finns även många som kommer långväga ifrån, då detta är ett sjukhus som folk blir hänvisade till. 

 

Första dagen på sjukhuset, var jag med på ronden med en besökande tysk gynekolog. 

Mycket intressanta fall då man ofta bara kommer till sjukhuset när man absolut behöver det. Det innebär att patienterna är väldigt sjuka. Ett exempel var en gravid kvinna i vecka 30 som hade fått svår malaria. Hon fick medicinering direkt i blodet men hon hade redan fått svår anemi och efter en blodtransfusion hade hon ett Hb på 40 (normalt är 120-150) och hade även generella ödem (svullnad i hela kroppen). Hon skulle behöva mer blod men vi får se om de hittar någon annan som kan tänka sig att ge blod till henne. Här kan man inte förvara blod då det inte finns några kylskåp utan man ger blodet direkt. Den franska kirurgen berättade att en gång när en kvinna blödde rejält under en operation för ett utomkvedshavandeskap och de inte hade tid att vänta på någon som kunde ge blod, tog de blodet som hon hade blött ut i buken och drog upp det i en stor spruta och tog sedan filtret för transfusion och sprutade tillbaka det in i kvinnan. Detta gjorde att hon kunde överleva tills de hade hittat någon som kunde ge blod. 

En annan intressant berättelse var om en kvinna som kom till vårt hus och visade upp sina barn på fem år. 

Hon fick trillingar och födde med normal förlossning på sjukhuset. Under graviditeten misstänkte de att det var tvillingar då hennes mage var så stor men det visade sig vara tre stycken! Här är det rätt vanligt med tvillingar men inte trillingar. Pappan blev chockad och trodde det var onda andar och stack iväg. Mamman fick ekonomisk hjälp av en person i Frankrike som fattade tycke för dessa barn. Mamman gifte sedan om sig. När pappan såg att de var normala och att man dessutom kunde få pengar för dem så ville han bli delaktig igen. Nu går barnen i en privat skola här i Bebalem som betalas av kvinnan i Frankrike. Den allmänna skolan är gratis från regeringen men den är inte alls så bra och det är väldigt många barn i klassen. En annan intressant berättelse som vi fick höra var att för två år sedan kom det hit ett par från Frankrike för att undervisa i den privata skolan. Det visade sig att alla barn som var vänsterhänta ansågs dumma och inte så smarta så de fick ingen undervisning. Den franska kvinnan var vänsterhänt och övertalade lärarna om att så inte är fallet. Detta var för bara två år sedan! Imorgon är det söndag och då är det en vilodag. Det blir ett möte i kyrkan på förmiddagen, och sedan får vi se vad dagen bjuder på. Detta vara allt för den här gången, men vi hoppas kunna skriva lite mer snart igen.