Farväl till Peru...

Min tid i Peru är så till ända. Jag är nu åter i Sverige med allt vad det innebär.

Det var en händelserik avslutningsvecka i Curahuasi med en hel del spännande fall på sjukhuset.  Veckan började med en kvinna som två veckor tidigare hade burit en gryta med kokande vatten och ramlat och då fått vattnet över sig. Hon hade initialt blivit behandlad på ett annat sjukhus, men då hon inte var nöjd med vården där kom hon istället till oss. Vi uppskattade hennes brännskador till mellan 35-40%, och till merparten av andra graden, enligt den mest välkända benämningen. Vi lade initialt om hennes sår på mottagningen, för att dagen efter i narkos på operation rengöra det hela bättre och lägga om skadorna lite bättre. Det jag slogs mest av var att denna typ av skador utan tvekan skulle hänvisats till ett brännskadecentrum i Sverige, men att vi här fick stå till buds med den vård vi kunde ge.

Jag fick också vara med ortopeden och operera några knepiga frakturer som vi var tvungna att improvisera en del på, både på grund av komplexiteten av fallen, men också på grund av viss avsaknad av optimal utrustning. Lärorikt!

Slutligen hade vi en ung kvinna som blev knivhuggen där det också krävdes en hel del arbete för att få till det på ett bra sätt. Även här hade man i Sverige tillkallat en hel del subspecialiteter, men nu gick det tack och lov bra ändå.

Det blev under veckan även ytterligare ett TV-framträdande där jag blev intervjuad med avseende på min tid i Peru. Jag fick också spela in en hälsning till det 10-årsjubileum som sjukhuset skall fira i höst.

Den sista fredagen så åkte vi några stycken till Cuzco för att där på lördagen åka vidare till ”Rainbow Mountain”, som är en relativt ny turistattraktion i Peru. En bergstopp på 5200 meters höjd med fantastiska vyer som helt klart var värda promenaden. På söndagen var vi en hel grupp från sjukhuset som åkte till ett annat berg i närheten av Curahuasi och tittade efter kondorer. Vi såg ett antal av dessa stora majestätiska fåglar och hade en bra dag. Tyvärr är det svårt att med fotografier riktigt skildra den underbara natur jag fått umgås med under den här månaden, men några försök följer nedan.

Väl åter på sjukhuset väntade en delikat ostfondue innan det blev dags att packa ihop alla mina pinaler och förbereda mig för måndagens långa resa hem.

Min tid i Peru var till ända, och det har varit en omväxlande både rolig och givande tid, men även jobbig och utmanande. Jag var varmt välkommen tillbaka, och det känns ju skönt, så vi får se vad framtiden bär med sig.

Jag vill nu passa på att tacka alla er som följt med mig på bloggen och välkomnar er åter framöver när det bär iväg på nya insatser.

Av omtanke av ovana läsare så har jag avstått från att visa en del rena sjukvårdsbilder, men kontakta mig gärna så kan jag visa mer bilder av intressanta åkommor och spännande patientfall, som självklart är avidentifierade. På återskrivande framöver!

Gammal Inkabro på väg till Regnbågsberget.

Gammalt möter nyare.

Det gick att få hjälp upp på berget...

Vackert.

Berg.

Mineraltäta berg, därav färgerna.

Majestätiskt.

Läckert.

Kallt.

Kallare.

Utmanande.

Granadilla på toppen!! Kan det bli bättre!? ;)

Ensamt.

På väg till kondorerna.

Byn där vi ställde bilarna.

Långt till vattnet...

Gruppen samlad.

Svårfångad.

Vacker!

Jag vill också flyga! Tack för mig!!