Halva tiden har nu passerat här i Curahuasi, och det har
gått ganska raskt trots allt. Lördagen som var gjorde vi en resa till en liten
by som hette Poltoxa, cirka 4,5 timmars bilfärd och 22 mil härifrån. Vi var 42 personer som klockan 05:00 åkte
från sjukhuset för att ha en heldag med medicinska bedömningar, behandlingar
samt även dela ut en del gåvor såsom kläder, mediciner, leksaker mm.
När dagen hade gått hade 330 personer blivit bedömda av två
gynekologer, en barnläkare, en internmedicinare, två familjeläkare samt två
tandläkare. Själv så hjälpte jag mest till med konsulter från de andra läkarna,
lekar med barnen samt fungerade som en allt i allo. Kirurgi är svårt att
bedriva där i byn, och sanningen att säga så var det inte heller så mycket rena
kirurgiska åkommor som de sökte för. De allra vanligaste, vilket jag även kände
igen från djungeln i Ecuador är att patienterna har ont i kroppen, ont i
huvudet, halsbränna och ont i lederna. De har en tuff vardag med hårt
kroppsarbete på fälten, så det är väl naturligt att kroppen tar stryk.
Efter att halva dagen gått fick vi en delikat lunch
bestående av ris, potatismos och en bit kyckling. Smakade mycket bra. Jag blev
också intervjuad av en lokal radiostation om arbetet vi gjorde. En man kom fram
med en radioapparat på magen och en mobiltelefon som var inställd på högtalare.
Han använde den som mikrofon, och när man pratade hörde man sig själv i
radioapparaten. Alla sätt är bra, så länge de fungerar…
Vid närmare 17:30 bar det av hemåt igen. Jag åkte både dit
och hem tillsammans med sex andra personer i en bil som en gynekolog vid namn
Jens och jag turades om att köra. Det är helt klart en upplevelse att köra på
de slingriga bergsvägar som finns här. Motorbromsning blev det mycket av i
nedförsbackarna och det var lite utmanande särskilt på kvällen i mörkret då det
tyvärr inte är helt ovanligt att folk genar i kurvorna… Utsikten var dock
fantastisk och jag njöt för fullt av denna resa.
Efter lite kvällsmat utefter vägen var vi hemma vid 23-tiden
på kvällen, ganska trötta må jag säga.
På söndagen rondade jag först mina patienter på avdelningen
innan det blev tvättdags och sedan en promenad upp på ett närliggande berg.
Ånyo härlig utsikt. På kvällen var det en avskedsfest för ett par familjer som
ska åka hem efter några år i Curahuasi.
Så går dagarna och livet rullar helt enkelt på i maklig takt
med operationer och annat trevligt! :)
|
Utmed vägen. |
|
Vägras som lät oss vänta en stund. |
|
Ensamt majestät. |
|
Utgrävningar. |
|
Ambulansen som transporterade utrustningen till byn. |
|
I väntans tider. |
|
Många förväntansfulla patienter. |
|
Gyn-utrustningen uppställd. |
|
Ännu mer väntan. |
|
Registrering. |
|
På undersökningsrummet med sällskap av hund. |
|
Tandläkarna i arbete. |
|
Varje patient märktes med respektive specialitet. I det här fallet G för gynekologi och P för pediatrik. |
|
Lekar med barnen. |
|
Tandläkarutrustning. |
|
Lunch! |
|
Blivande lunch... Marsvin som väntar på de sälla jaktmarkerna. |
|
Läcker husfasad. |
|
Bild ner mot byn. |
|
Originell dörr. |
|
Utdelning av kläder. |
|
Dr. Martina intervjuas. |
|
Grisigt värre...;) |
|
Sjukhuset från ovan på söndagspromenaden. |
|
Floden Apurimac. |
|
Utsikten från stenen där jag tog min eftermiddagsvila. |
Härliga bilder. Hoppas att du inte tittade för mycket på utsikten, när det var du som körde. Kram Thomas och Cina
SvaraRaderaTack! Nej, då blev det fullt fokus på att hålla mig på banan! ;)
SvaraRaderaKram i retur!
Tack för alla bilder...har aldrig varit i Sydamerika. Igår åt rtgpersonalen god middag på lokal restaurang Salute vid Lindesbergs station. Skälet var att avtacka mig.....fick fin present (halsband, 2 rosplantar o en underbar collage m bilder av personalen i farten på avdelningen...de måste ha haft väldigt skoj o ett ovärderligt minne för mig). Går i pension nu vid 61...artrosen är olidlig. Känner m dina peru-patienter..vi ses kanske i juni? Sköt om dig!
SvaraRaderaNjut av pensionen, och hoppas artrosen blir bättre!! Vi syns säkert framöver! :)
Radera