Egberths i Latinamerika och Afrika: Fullspäckad operationsdag.

Torsdag kväll och ännu en dag till ända. Den började som vanligt med ett morgonmöte och rond och sedan vidare in på operation. Först en galla som gick smidigt. Börjar vänja mig vid utrustningen och acceptera det jag har och då blir det enklare. Något som är annorlunda här och som jag även känner igen från Ecuador är att man alltid ger patienterna de kroppsdelar man tagit bort, om man inte skickar iväg dem för en mikroskopisk undersökning förstås. Hemma kan vissa patienter på sin höjd få med sig sina gallstenar, även om även detta inte heller tillåts så ofta längre. Som ni ser på en bild nedan så får de här både sina gallstenar, men även gallblåsan. Detta gäller även blindtarmar och vener jag tagit bort. De får sina delar i en liten burk, men ingen har hittills kunnat förklara vad de gör med dem. Förslagen har varit att de sparas för att hela kroppen ska kunna begravas i ett stycke den dag de dör, eller att man verkligen vill veta att något gjordes på operation…

Nåväl, åter till dagens äventyr. Efter gallan opererade jag lite åderbråck och sedan var det planerat ytterligare åderbråck, men då ringde de från mottagningen om en liten 4-årig gosse som kommit in med svåra buksmärtor. Efter operationen gick jag och tittade på honom, samt hans slätröntgenbild han hade med sig från ett annat sjukhus. Den visade en bild som skulle kunna överensstämma med en omvridning av tarmen, eller när tarmen går in i sig själv. Dock hade han en bukhinneinflammation, så det var inte mycket annat att göra än att öppna och titta efter. Tack och lov var det bara en brusten blindtarm, vilket i och för sig är illa nog, men innan jag började hade jag ett antal värre diagnoser framför mig, så jag var tacksam! Sedan fick vi skjuta ytterligare på åderbråcken, faktiskt till imorgon, pga en 8-årig flicka som också hon behövde opereras. Där var det mer typiskt som vid en blindtarmsinflammation, men då den också var brusten och bökig, så jag var glad när även den operationen var över. Ytterligare en liten detalj vad gäller utrustning kan vara värt att nämna. När vi tar en odling hemma så finns det ju färdiga kit med odlingspinne, (som en lång tops) och odlingsmediet man stoppar pinnen i. Här är de hemmagjorda och steriliserade separat efter att de rullats in i lite papper. Helt klart intressant.

Imorgon väntar rond och fyra operationer till, men sedan är det helg! Planen är att ronda som vanligt på lördag och förhoppningsvis skicka hem lite patienter, men sedan bär det av till Cusco. Mer om detta när resan är klar dock.

Det jag i övrigt gjort sedan sist är att jag spelat basket med lite annat sjukhusfolk. Att springa rusher på en basketplan på 2700 meters höjd är helt klart ansträngande!! Inte för att jag är någon tävlingsmänniska eller så, men i stridens hetta är det svårt att låta bli att ge allt och springa som en tok. Det var länge sedan jag var så trött som under och efter den matchen, men kul var det!! Förhoppningen var att vi ikväll skulle spelat Volleyboll, men jag åkte ner till planen och väntade 40 minuter, eftersom det skulle kunna rört sig om Peruansk tid, dvs ej utsatt tid, men när ingen dök upp så åkte jag hem igen utan någon bollkontakt. Någon annan gång kanske. Fick iaf chansen att åka den trehjuliga mopedtaxi som många använder här. Roligt med nya fordonsmodeller!

Häromdagen fick jag också vara med om min TV-premiär här i Curahuasi. Varje vecka har den radio- och TV-station de har på sjukhuset ett TV-program som handlar om olika medicinska diagnoser. Jag blev tillfrågad och tackade ja. Således blev jag uppsminkad och fick slå mig ner i en TV-soffa för att bli intervjuad. Ämnet jag avhandlade var olika typer av bukväggsbråck, och förhoppningsvis kunde jag hjälpa någon tittare att förstå bättre vad det handlar om.

Slutligen har jag även avnjutit en väldigt god ost som en patient hade med sig som gåva. Jag hade opererat hans åderbråck och när han skulle hem så kom hans fru med en plastpåse innehållandes en egenhändigt gjord ost. Jag var initialt lite skeptisk, eftersom jag inte varit här så länge än, och jag var osäker på om min mage vant sig vid allt som maten kan innehålla. Men jag tog modet till mig och skar bort lite av det yttersta och sedan smakade den mycket gott!

Något annat som smakar gott och som jag inte ätit sedan vi bodde i Ecuador är Granadilla. Konsistensen är i princip identisk med passionsfrukt, men det smakar sött och mycket gott! Planerar att äta allt jag kan så länge jag kan!

På återskrivande efter Cuscoresan!