Farväl till Peru...

Min tid i Peru är så till ända. Jag är nu åter i Sverige med allt vad det innebär.

Det var en händelserik avslutningsvecka i Curahuasi med en hel del spännande fall på sjukhuset.  Veckan började med en kvinna som två veckor tidigare hade burit en gryta med kokande vatten och ramlat och då fått vattnet över sig. Hon hade initialt blivit behandlad på ett annat sjukhus, men då hon inte var nöjd med vården där kom hon istället till oss. Vi uppskattade hennes brännskador till mellan 35-40%, och till merparten av andra graden, enligt den mest välkända benämningen. Vi lade initialt om hennes sår på mottagningen, för att dagen efter i narkos på operation rengöra det hela bättre och lägga om skadorna lite bättre. Det jag slogs mest av var att denna typ av skador utan tvekan skulle hänvisats till ett brännskadecentrum i Sverige, men att vi här fick stå till buds med den vård vi kunde ge.

Jag fick också vara med ortopeden och operera några knepiga frakturer som vi var tvungna att improvisera en del på, både på grund av komplexiteten av fallen, men också på grund av viss avsaknad av optimal utrustning. Lärorikt!

Slutligen hade vi en ung kvinna som blev knivhuggen där det också krävdes en hel del arbete för att få till det på ett bra sätt. Även här hade man i Sverige tillkallat en hel del subspecialiteter, men nu gick det tack och lov bra ändå.

Det blev under veckan även ytterligare ett TV-framträdande där jag blev intervjuad med avseende på min tid i Peru. Jag fick också spela in en hälsning till det 10-årsjubileum som sjukhuset skall fira i höst.

Den sista fredagen så åkte vi några stycken till Cuzco för att där på lördagen åka vidare till ”Rainbow Mountain”, som är en relativt ny turistattraktion i Peru. En bergstopp på 5200 meters höjd med fantastiska vyer som helt klart var värda promenaden. På söndagen var vi en hel grupp från sjukhuset som åkte till ett annat berg i närheten av Curahuasi och tittade efter kondorer. Vi såg ett antal av dessa stora majestätiska fåglar och hade en bra dag. Tyvärr är det svårt att med fotografier riktigt skildra den underbara natur jag fått umgås med under den här månaden, men några försök följer nedan.

Väl åter på sjukhuset väntade en delikat ostfondue innan det blev dags att packa ihop alla mina pinaler och förbereda mig för måndagens långa resa hem.

Min tid i Peru var till ända, och det har varit en omväxlande både rolig och givande tid, men även jobbig och utmanande. Jag var varmt välkommen tillbaka, och det känns ju skönt, så vi får se vad framtiden bär med sig.

Jag vill nu passa på att tacka alla er som följt med mig på bloggen och välkomnar er åter framöver när det bär iväg på nya insatser.

Av omtanke av ovana läsare så har jag avstått från att visa en del rena sjukvårdsbilder, men kontakta mig gärna så kan jag visa mer bilder av intressanta åkommor och spännande patientfall, som självklart är avidentifierade. På återskrivande framöver!

Gammal Inkabro på väg till Regnbågsberget.

Gammalt möter nyare.

Det gick att få hjälp upp på berget...

Vackert.

Berg.

Mineraltäta berg, därav färgerna.

Majestätiskt.

Läckert.

Kallt.

Kallare.

Utmanande.

Granadilla på toppen!! Kan det bli bättre!? ;)

Ensamt.

På väg till kondorerna.

Byn där vi ställde bilarna.

Långt till vattnet...

Gruppen samlad.

Svårfångad.

Vacker!

Jag vill också flyga! Tack för mig!!

Resan till Cusco

Så har jag då varit på lite ledighet i Cusco. Helgen började med rond på sjukhuset där jag skrev hem sex stycken patienter. Således en del pappersarbete vilket gjorde att jag inte kom iväg från Curahuasi förrän vid 11:30 ungefär. Först en taxi ner till stan för att sedan vänta in att en minibuss skulle bli full så vi kunde åka iväg. Det var en minibuss för 12 personer, så när den var full av folk inuti och med bagage, grönsaker, mat, mm på taket så bar det av. Av 12 personer var det bara jag som använde bilbälte, men det är ju ingen ovanlighet i de här krokarna. Märkligt att vi inte fått in några svårt skadade efter bilolyckor sedan jag kom hit…

Resan till Cusco tog knappa 2,5 timmar och gick på 45 kronor. Väl framme blev jag avsläppt på en liten gata, och med hjälp av google maps kunde jag sedan ta mig till mitt hotell. Efter incheckning bar det av ner på byn för lite lunch och allmänt flanerande. Utbudet av prylar att köpa är ganska likt Ecuador, så det kändes som att jag hade sett mycket av det som såldes, men lite saker hittade jag ändå. Svårt att låta bli att handla med lite till familjen efter en månads frånvaro…

På kvällen hade jag sett fram emot en köttbit, för det är ganska lite av den varan i Curahuasi. Hittade ett ställe som såg lovande ut, men det var tyvärr lite av en besvikelse. Mätt blev jag, men någon kulinarisk sensation skulle jag inte kalla det…

Därefter åter till hotellet och något jag länge längtat efter… Ett riktigt varmt bad!!

Varmvatten är något det inte finns så gott om i Curahuasi, så att nu få omslutas av riktigt varmt vatten var helt ljuvligt! Jag låg där länge och väl innan det blev dags att förflytta sig till sängen för en natts sömn. Tyvärr blev den inte särskilt god, om det nu berodde på maten jag ätit, höjden, eller nåt annat vet jag inte, men bättre har jag definitivt sovit…

Väl morgon blev det lite frukost och sedan hade jag bestämt mig för att bli kulturell.

Planen från allra första början var att hälsa på lite vänner vi träffade på språkskolan i Costa Rica, men då de var bortresta får det bli nästa gång jag kommer hit, och istället blev det lite sightseeing. Dels den stora katedralen, men även lite inkamonument och slutligen lite arkeologiska utgrävningar och en stor Kristusstaty uppe i bergen. Jag tog en taxi upp och gick sedan den dryga milen hem.

När kvällen sedan närmade sig blev det hemresa och den lediga helgen var över. På kvällen hälsade jag på morgondagens patienter och sedan blev det sovdags för att ladda inför en ny vecka. Sista veckan här innan det bär av hemåt igen.

Stenen med 12 vinklar. Klassiskt exempel på inka-rikets skickliga byggmästare.

Lamor på besök.

Bild inifrån staden.

Charmig gata.

Läcker fasad.

Firande av universitetets dag.

Ruiner i bergen.

Mer ruiner.

Hus på landet.

Ännu mer ruiner.

Gammalt möter nytt.

Kristusstatyn.

Cusco från ovan.

Trånga förhållanden.

Halkiga gatan.

Halkig var ordet...

Svenska gatan!

Firande av ett helgon.

Skor efter vägen som sett sina bästa dagar...

Hund i behov av ett bad.

Sen lunch innan hemfärd. Äggmacka med shake
 gjord på granadilla, jordgubb och banan.

Fullspäckad operationsdag.

Torsdag kväll och ännu en dag till ända. Den började som vanligt med ett morgonmöte och rond och sedan vidare in på operation. Först en galla som gick smidigt. Börjar vänja mig vid utrustningen och acceptera det jag har och då blir det enklare. Något som är annorlunda här och som jag även känner igen från Ecuador är att man alltid ger patienterna de kroppsdelar man tagit bort, om man inte skickar iväg dem för en mikroskopisk undersökning förstås. Hemma kan vissa patienter på sin höjd få med sig sina gallstenar, även om även detta inte heller tillåts så ofta längre. Som ni ser på en bild nedan så får de här både sina gallstenar, men även gallblåsan. Detta gäller även blindtarmar och vener jag tagit bort. De får sina delar i en liten burk, men ingen har hittills kunnat förklara vad de gör med dem. Förslagen har varit att de sparas för att hela kroppen ska kunna begravas i ett stycke den dag de dör, eller att man verkligen vill veta att något gjordes på operation…

Nåväl, åter till dagens äventyr. Efter gallan opererade jag lite åderbråck och sedan var det planerat ytterligare åderbråck, men då ringde de från mottagningen om en liten 4-årig gosse som kommit in med svåra buksmärtor. Efter operationen gick jag och tittade på honom, samt hans slätröntgenbild han hade med sig från ett annat sjukhus. Den visade en bild som skulle kunna överensstämma med en omvridning av tarmen, eller när tarmen går in i sig själv. Dock hade han en bukhinneinflammation, så det var inte mycket annat att göra än att öppna och titta efter.  Tack och lov var det bara en brusten blindtarm, vilket i och för sig är illa nog, men innan jag började hade jag ett antal värre diagnoser framför mig, så jag var tacksam! Sedan fick vi skjuta ytterligare på åderbråcken, faktiskt till imorgon, pga en 8-årig flicka som också hon behövde opereras. Där var det mer typiskt som vid en blindtarmsinflammation, men då den också var brusten och bökig, så jag var glad när även den operationen var över. Ytterligare en liten detalj vad gäller utrustning kan vara värt att nämna. När vi tar en odling hemma så finns det ju färdiga kit med odlingspinne, (som en lång tops) och odlingsmediet man stoppar pinnen i. Här är de hemmagjorda och steriliserade separat efter att de rullats in i lite papper. Helt klart intressant.

Imorgon väntar rond och fyra operationer till, men sedan är det helg! Planen är att ronda som vanligt på lördag och förhoppningsvis skicka hem lite patienter, men sedan bär det av till Cusco. Mer om detta när resan är klar dock.

Det jag i övrigt gjort sedan sist är att jag spelat basket med lite annat sjukhusfolk. Att springa rusher på en basketplan på 2700 meters höjd är helt klart ansträngande!! Inte för att jag är någon tävlingsmänniska eller så, men i stridens hetta är det svårt att låta bli att ge allt och springa som en tok. Det var länge sedan jag var så trött som under och efter den matchen, men kul var det!! Förhoppningen var att vi ikväll skulle spelat Volleyboll, men jag åkte ner till planen och väntade 40 minuter, eftersom det skulle kunna rört sig om Peruansk tid, dvs ej utsatt tid, men när ingen dök upp så åkte jag hem igen utan någon bollkontakt. Någon annan gång kanske. Fick iaf chansen att åka den trehjuliga mopedtaxi som många använder här. Roligt med nya fordonsmodeller!

Häromdagen fick jag också vara med om min TV-premiär här i Curahuasi. Varje vecka har den radio- och TV-station de har på sjukhuset ett TV-program som handlar om olika medicinska diagnoser. Jag blev tillfrågad och tackade ja. Således blev jag uppsminkad och fick slå mig ner i en TV-soffa för att bli intervjuad. Ämnet jag avhandlade var olika typer av bukväggsbråck, och förhoppningsvis kunde jag hjälpa någon tittare att förstå bättre vad det handlar om.

Slutligen har jag även avnjutit en väldigt god ost som en patient hade med sig som gåva. Jag hade opererat hans åderbråck och när han skulle hem så kom hans fru med en plastpåse innehållandes en egenhändigt gjord ost. Jag var initialt lite skeptisk, eftersom jag inte varit här så länge än, och jag var osäker på om min mage vant sig vid allt som maten kan innehålla. Men jag tog modet till mig och skar bort lite av det yttersta och sedan smakade den mycket gott!

Något annat som smakar gott och som jag inte ätit sedan vi bodde i Ecuador är Granadilla. Konsistensen är i princip identisk med passionsfrukt, men det smakar sött och mycket gott! Planerar att äta allt jag kan så länge jag kan!

På återskrivande efter Cuscoresan!

Gallblåsa, handsken den togs ut med samt burken till patienten.

Odlingspinne ad modum Peru.

Trehjulig taxiresa.

Sminkning inför TV-sändning.

Programledaren på gång.

Delikat hemmagjord ost.

Granadillas!!