Sitter nu i ”loungetältet” på området där vi bott och väntar på att bli skjutsad till flygplatsen. Kl. 14 åker vi härifrån och vi anländer sedan i Quito c.a 23:30. Det blir sedan en natt i Quito innan jag tar bussen tillbaka till Shell imorgon. Så fort jag kommer fram tar jag över jouren från Eckehart, men jag hoppas på att det blir lugnt i början.
Sammanfattningsvis så har det varit en mycket intressant tid här på Haiti. Tufft och långa pass och ska sanningen fram så blir det lite monotont eftersom alla patienter i princip lider av samma sak och man gör samma saker varje dag i från det att man går upp tills det att man går och lägger sig. Det känns ändå som att vi har kunnat göra nytta och det är väldigt kul att se hur snabbt patienterna tillfrisknar, efter lite vätska. Nu är det ju inte alltid ”lite” vätska det handlar om. Rekordet under den tid jag varit här innehavs av en 64-årig man som förbrukade 108 liter!! Han var hos oss i 8 dagar men när han var diarréfri så fick han istället för att åka hem, åka till ett annat sjukhus pga en sannolik malaria. Eftersom vi inte har möjligheter att göra några tester så kändes det bättre, eftersom han var så svag och hade så hög feber att låta honom få behandlas på ett riktigt sjukhus, eftersom han dessutom inte hade kolera längre.
Vad det gäller ”riktiga sjukhus”, så tvivlar jag förresten på att de fungerar särskilt bra...Igår hade vi en mycket dehydrerad 9-månaders pojke med kolera men som dessutom krampade och hade hög feber. Det var inte typiska feberkramper utan snarare meningit eller cerebral malaria. Hur som helst, vi ordnade efter mycket om och men en överföring till det enda sjukhus som ville ta emot honom, men när han väl kom dit så ringde de tillbaka och sade att de inte ville ta emot honom. Eftersom jag inte varit på centrat idag vet jag inte hur det gick för honom, men tyvärr så tror jag inte att han kommer att överleva. Tragiskt!
Nu börjar det närma sig tid för avfärd så det är bäst jag avslutar.
Allt gott!
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar