Mitt namn är Nampa!

Häromveckan hade jag ånyo förmånen att få åka ut i djungeln för att undersöka och behandla ffa barn anslutna till Compassion International. Denna gång åkte vi till byn Queweriuno, c.a 30 min. flygtid in i djungeln. Stammen vi besökte hör till Waoraniklanen som var de som mördade de 5 missionärerna från missionsflyget MAF, 1956. För den som är intresserad av denna händelse rekommenderar jag boken "Det brutna spjutet" av Steve Saint. Sammanfattningsvis var det en stam som levde ett farligt liv på 50-talet där man sällan levde till gammal ålder pga allt krigande mellan rivaliserande grupper inom Waoranifolket. Nu är de dock mer civiliserade och dödandet har upphört.

Ett exempel från den svunna tiden fick vi dock genom den gamla kvinnan Huewa, som vi undersökte och behandlade under vårt beök. Hon visade oss två ärr hon hade på magen, som var ingångs och utgångshålet för ett spjut som hon spetsades på när hon var ung. Intressant att höra hennes berättelser, som vi fick genom tolk eftersom hon inte talade spanska. Hon gav också namn till oss 4 besökare, något som är en del av stammens kultur. Själv kan jag nu titulera mig "Nampa" , vilket också är namnet på ett högt palmträd man gör pilbågar av.

Första dagen gick vi också på en vandring under drygt en timme till en angränsande bosättning för att tala om att vi anlänt. Blött, lerigt, men mycket vackert. Strax innan vi kom fram, kom vi till en flod där vi var tvungna att ta av oss byxorna och vada för att ta oss över. På vägen tillbaka fick vi dock lift med en pojke i hans kanot. Familjen vi besökte hade ett mer traditionellt hus med köttdelar på tork över elden, blåsrör i taket och en öppen planlösning... Roligt att se.

På väg hem såg vi också resterna av ett gammalt flygplan som kraschat under landning. Det är ju inte så långa landningsbanor i djungeln, vilket gör start och landning lite mer utmanande.

Sedan sist har vi också spelat en match i det fotbollslag jag är med i. Vinst med 3-1, men fortfarande harvar vi oss fram i mitten av tabellen...

Barnen håller i dagarna på med olika idrottsövningar på skolan. Det kallas för Presidential challenge, och de gör ett antal olika övningar. Beroende på de nivåer de presterar får de olika nivåer på sina diplom. De måste t.ex klara olika saker på vissa tider, eller göra ett antal övningar såsom armhävningar, situps, pullups etc. Varje ålder har sina krav och hittills har det gått bra för barnen.

Tänkte avsluta detta inlägg med en liten kontrast. Igår föddes ett gossebarn här på sjukhuset med kejsarsnitt vägandes 5,3 kg. Mamman var 140 cm lång och detta var hennes nionde barn. ( Hon blev efter egen önskan steriliserad under kejsarsnittet...) Vi har också just nu en inneliggande gosse på sjukhuset pga undernäring som är 10 månader gammal och som också vägde 5,3 kg när han kom till oss. Ingen skillnad på vikt men desto större i ålder. Det går åt rätt håll för den undernärda patienten dock, så vi hoppas att det kommer att rätta till sig.

Allt gott från ett regnigt Shell!

Mattias