Kolera, kolera, kolera...

Så har då två stycken 12-timmars pass avslutats här på Haiti. Vi kom hit i förrgår efter en friktionsfri flygresa. Den enda lilla friktionen skulle väl vara det att vi nästan blev strandsatta i Panama... Vår gruppledare hade ansvar för våra flygbiljetter mellan Panama och Haiti och hade de i sin väska. När vi skulle borda planet i Quito så blev dock knarkhundarna av någon anledning intresserade av hans resväska. Så när vi andra fick gå ombord på planet fördes han åt sidan till ett rum fullt med poliser som frågade ut honom en lång stund. Det faktum att hans resväska var fullproppad med droppaggregat , nålar och liknande för vårt arbete gjorde ju inte det hela lättare... Som tur var kunde han dock övertala dem om att vi skulle jobba med kolera och att knarkhunden måste ha nosat upp något annat än knark. Annars hade det kunnat bli bökigt...
Väl framme på Haiti så transporterades vi till Samaritan’s purse lägerområde c.a en halvtimme utanför Port-au-Prince. Vi inkvarterade oss i stora sovsalar med våningssängar. En hangarliknande byggnad med 120 sängar av metall som står tätt intill varandra. De är sköna dock och jag har sovit gott. Kanske också beror på att jag varit ganska färdig när jag väl krupit till kojs...
Området vi bor på vaktas av beväpnade vakter och man kontrolleras varje gång man ska lämna området eller kommer tillbaka. Det finns också två separata grindar med gallerstängsel och vakter med c.a 500 meters mellanrum för att göra det extra krångligt att ta sig in. Man känner sig dock ganska säker här, vilket ju aldrig är fel.
Vid 06:30 varje morgon lämnar vi området för att åka in till slumområdet cité soleil där koleracentrat ligger. Det var tydligen ett slumområde även innan jordbävningen, men det har så klart inte blivit bättre efter all förstörelse. På vägen passerar vi ett antal tältområden och det är ett söndrat land man ser. Vad gäller resan i övrigt är det med hjärtat i halsgropen man åker. Folk kör som galna och vi har sett flera trafikolyckor bara på de få resorna vi hittills har åkt mellan koleracentrat och stället där vi bor.
Väl framme på centrat så indelas vi i olika arbetsgrupper. En triagegrupp, som gör den första bedömningen, en barnansvarig grupp, och resterande personal delas upp på resten av vårdplatserna.
Det finns 240 vårdplatser uppdelat på två stora byggnader . ( För er som är intresserade av foton kommer dessa när jag kommit tillbaka till Ecuador, eftersom internetuppkopplingen här inte tillåter ned eller uppladdningar av filer. )
Den första dagen var jag ansvarig för 40 sängplatser som var fulla med 40 patienter... Så fort jag skrev ut en patient så kom det en ny, vilket ju ett tag kändes lite tröstlöst. Senare på dagen lugnade det dock ner sig något. Idag var jag ansvarig för 80 sängplatser, men rapporterade bara över 55 patienter till nattjouren under kvällen. Det är mycket patienter, men det är inte alla som är jättesjuka, utan man kan hålla dem på en lagom vätskebalans utan alltför mycket problem. En del andra är det dock mer problem med... Nu för tiden mäts inte volymerna av diarréerna eftersom det blev ohållbart med alla patienter. Jag pratade dock med en av de doktorer som varit här tidigare och han gav ett exempel på en patient där de mätte upp 10 liter diarré på 3 timmar! Man inser då hur det kommer sig att kolera obehandlat är en dödlig sjukdom. Tack och lov så är dock frekvensen lyckade behandlingar hög, bara man kan få i patienterna vätska.
Vad gäller patienterna så kommer de först till ett triagetält där de sorteras in i per oral behandling, dvs att de får dricka en vätskeersättning, samt i intravenös behandling där de får dropp. De som dricker gör det i ett tält i anslutning till bedömningstältet och de som ska ha dropp läggs in på en avdelningsplats. Sängarna är antingen tältsängar eller presenningar på en trästomme, alla med ett utskuret hål i mitten. Där under står det en hink som samlar upp diarréerna. De har sedan en hink bredvid sig för kräkningarna. Droppen hängs upp på träställningar som separerar avdelningarna, tillsammans med deras journaler där vi för bok över antalet diarréer, kräkningar, urineringar samt det de får i sig som vätskeersättning respektive dropp. Utöver detta förs självklart upp det vi ordinerar samt parametrar som beskriver hur de mår, precis som i en vanlig journal.
Eftersom sängarna står så tätt blir det ibland att man behöver gå i diverse vätska, men vi har personal som hela tiden försöker hålla efter med klorlösning för att hålla rent.
Klorlösning är också något vi går i om man går ut från det ”smutsiga” området till det ”rena”, t.ex där vi har vår container som används som personalrum. Den är utrustad med AC, vilket är behagligt eftersom det är ordentligt varmt ute.
När patienterna är stabila och inte har haft mer än två diarréer under de senaste 6 timmarna (WHO:s riktlinjer ), får de gå till ett utskrivningstält där de får information om vätskeersättning samt även en del mediciner. Själva antibiotikabehandlingen får de på vårdavdelningen.
Det blev ett långt inlägg det här, men jag hoppas att du orkat följa mig ända hit...
Nu är det dags att sova så att jag orkar upp imorgon. Imorgon blir vi kort om folk eftersom en grupp reser hem, samtidigt som den andra inte kommer förrän imorgon eftermiddag, så det blir spännande att se hur dagen blir.
Ha det gott!

Mattias