Guben är hemma!!

Nu har vi äntligen fått hem Mattias, vi har verkligen saknat honom! Det har gått förvånansvärt bra för oss men det är ju lite annorlunda än om man skulle varit i Sverige. Här behöver man hämta dricksvatten från sjukhuset, byta gastuberna för spisen, varmvattnet och torktumlaren. Ungefär varannan dag kommer det en lastbil full med gastuber och tutar utanför och då springer man ut och vinkar till dem att man vill köpa. När man ska åka och handla behöver man åka eller gå till olika affärer. Köttaffären, fruktstånden och några små butiker som förhoppningsvis har allt annat man behöver. Detta känns ändå som att det är vår vardag och det känns inte så främmande att göra detta längre. Även om det ibland tar tid att handla. Det märks också att barnen har blivit större de hjälper till med alla vardagssysslorna.

Under tiden Mattias var i Haiti har vi varit med om en del saker. Bla har vi fått lära oss dansa Hoedown från några missionärer från Texas. De var här tidigare och jobbade i fyra år men är nu tillbaka i Texas och kommer ut två veckor varje år för att jobba på sjukhuset och avlasta familjeläkarna. Barnen har haft skolavslutning med diverse uppträdanden och efteråt bjöds det på cupcakes. Barnhemmet hade en kulturafton där de visade upp olika saker de hade gjort det blev också lite uppvisning som bla innefattade dans, de var sååå söta i sina små dräkter!
I onsdags skjutsade jag och barnen upp våra svenska vänner Ingegerd och Pehr till Quito. Pehr fick köra upp men jag körde faktiskt ned helt själv! De har nu jobbar ett år på barnhemmet och ska nu tillbaka till Sverige. De lämnar nu efter sig ett stort tomrum både hos oss men framför allt hos alla på barnhemmet. Pehr har varit som en allt i allo på barnhemmet och fixat saker när de gått sönder och det händer ganska ofta. Han har bidragit till mycket och med hans uppfinningsrikedom har saker och ting blivit lättare i vardagen för de som arbetar där. Ingegerd har varit den som har lagat alla barnens trasiga kläder och kommit med pedagogiska idéer vad gäller utvecklingen för de små. Eftersom hon har varit den med mest erfarenhet så har alla sett upp till henne och sett henne som mamma. Många par här håller tyvärr inte ihop så länge, de är ovanligt att gifta sig och man får barn titt som tätt och många barn lever utan en fadersbild. så jag tror att detta år har varit enormt viktigt för dessa barn. De har också varit en förebild på att man kan leva bara med en och samma person länge!! Vi hoppas verkligen att de kommer tillbaka!

Tyvärr blir det inga bilder idag heller...

På återseende!
Gabriella