La playa!!

Vi har nu haft ett välbehövligt påsklov. Vi tog oss möjligheten och åkte till stranden söder om staden Esmeralda. Det är ett par amerikanska missionärer som äger detta hus sedan tio år tillbaka och hyr ut det för en billig peng. Vi visste att boendet skulle vara enkelt och det var det! Vi hade knappt kallvatten att duscha i så vi spolade bara toaletterna när nummer två gjordes. Vi fick ha med oss allt förrutom madrasser och rengöringsartiklar som fanns där. Det gjorde inte så mycket för vi var ju mest ute hela dagarna och njöt av saltbad och denna enorma värme. Även om man hade önskat att bo lite mer bekvämt så var det värt att få denna möjlighet att bada i stilla havet. Vi njöt! Vi åt frukost och lunchsmörgåsar i lägenheten och gick ut och åt middag på kvällen. Priserna var lite dyrare här men vi fick en god middag för runt sju dollar inklusive dricka per person. Vi åt fisk och skaldjur varje kväll.













Det tog oss drygt åtta timmar med vår bil att ta sig hit. Detta enormt vackra land skiftar verkligen i landskap från timme till timme. Att få uppleva trafiken där en del bara kör om utan någon som helst uppsikt, att se en hel familj få plats på en liten moped där endast en har hjälm eller att se en liten lastbil fullproppad med stående människor är en syn för våra svenska ögon. Även vägarna kan verkligen skifta. Ena timmen bred, fyrfilig, rak asfalterad väg, nästa timme smal, krokig och hisnande stup precis vid vägkanten när vi passerar bergen på ca: 3000 meter över havet. Ja, det är verkligen en upplevelse att bara åka bil. De har vägtullar med jämna mellanrum där man för en dollar hjälper till att göra vägarna fina och åkbara.

Efter fyra dagar med saltbad var vi nöjda och åkte en liten omväg förbi Quito och bodde två nätter i gästhuset som HCJB driver. Det var verkligen skönt att få komma till en högre boendestandard och få duscha i varmvatten! Där behövs det i och för sig varmvatten eftersom det är så kallt. Vi frös och hade dubbla filtar på oss på nätterna. Vi gjorde våra ärenden, införskaffade mat och hygienartiklar som är billigare i Quito och köpte presenter till Elias, som fyller 11 år på torsdag.
När man är i Quito, på ett av de stora köpcentrum som finns med all den lyx, så är det svårt att förstå att det finns människor bara runt husknuten som knappt har mat för dagen.
Jag var nog lite naiv och tänkte innan jag kom hit att alla här skulle vara på ungefär samma levnadsstandard. Det är verkligen inte så. Man ser det tydligare i städerna bl.a på restauranger med skyhöga priser och butiker med märkeskläder för priser man inte kan fatta. Bara för att vi har utseendet med oss så "passar" vi in. När vi sedan tittar på prislappen så "passar" vi inte in. Denna kontrast som vi får uppleva, från att i Shell se en hel gris hänga på en krok i värmen i väntan på köpare, till att i Quito se färdig förpackade fläskfiléer i rena kyldiskar, gör att det ibland känns svårt att veta var man hör "hemma". Samtidigt som det är skönt att bara få försvinna in i köpcentrumets folkmängd och lite grann känna sig som "hemma"!
Detta blev lite djupare än jag tänkt mig men man får sina funderingar ibland.

Vi är nu tillbaka och har börjat jobba igen med nya krafter. Det var avkopplande att bara få prata svenska under nästan hela veckan. Både för mig och barnen. För Mattias har det nog ingen betydelse.



Kram från en solbränd familj/Gabriella