La playa!!

Vi har nu haft ett välbehövligt påsklov. Vi tog oss möjligheten och åkte till stranden söder om staden Esmeralda. Det är ett par amerikanska missionärer som äger detta hus sedan tio år tillbaka och hyr ut det för en billig peng. Vi visste att boendet skulle vara enkelt och det var det! Vi hade knappt kallvatten att duscha i så vi spolade bara toaletterna när nummer två gjordes. Vi fick ha med oss allt förrutom madrasser och rengöringsartiklar som fanns där. Det gjorde inte så mycket för vi var ju mest ute hela dagarna och njöt av saltbad och denna enorma värme. Även om man hade önskat att bo lite mer bekvämt så var det värt att få denna möjlighet att bada i stilla havet. Vi njöt! Vi åt frukost och lunchsmörgåsar i lägenheten och gick ut och åt middag på kvällen. Priserna var lite dyrare här men vi fick en god middag för runt sju dollar inklusive dricka per person. Vi åt fisk och skaldjur varje kväll.













Det tog oss drygt åtta timmar med vår bil att ta sig hit. Detta enormt vackra land skiftar verkligen i landskap från timme till timme. Att få uppleva trafiken där en del bara kör om utan någon som helst uppsikt, att se en hel familj få plats på en liten moped där endast en har hjälm eller att se en liten lastbil fullproppad med stående människor är en syn för våra svenska ögon. Även vägarna kan verkligen skifta. Ena timmen bred, fyrfilig, rak asfalterad väg, nästa timme smal, krokig och hisnande stup precis vid vägkanten när vi passerar bergen på ca: 3000 meter över havet. Ja, det är verkligen en upplevelse att bara åka bil. De har vägtullar med jämna mellanrum där man för en dollar hjälper till att göra vägarna fina och åkbara.

Efter fyra dagar med saltbad var vi nöjda och åkte en liten omväg förbi Quito och bodde två nätter i gästhuset som HCJB driver. Det var verkligen skönt att få komma till en högre boendestandard och få duscha i varmvatten! Där behövs det i och för sig varmvatten eftersom det är så kallt. Vi frös och hade dubbla filtar på oss på nätterna. Vi gjorde våra ärenden, införskaffade mat och hygienartiklar som är billigare i Quito och köpte presenter till Elias, som fyller 11 år på torsdag.
När man är i Quito, på ett av de stora köpcentrum som finns med all den lyx, så är det svårt att förstå att det finns människor bara runt husknuten som knappt har mat för dagen.
Jag var nog lite naiv och tänkte innan jag kom hit att alla här skulle vara på ungefär samma levnadsstandard. Det är verkligen inte så. Man ser det tydligare i städerna bl.a på restauranger med skyhöga priser och butiker med märkeskläder för priser man inte kan fatta. Bara för att vi har utseendet med oss så "passar" vi in. När vi sedan tittar på prislappen så "passar" vi inte in. Denna kontrast som vi får uppleva, från att i Shell se en hel gris hänga på en krok i värmen i väntan på köpare, till att i Quito se färdig förpackade fläskfiléer i rena kyldiskar, gör att det ibland känns svårt att veta var man hör "hemma". Samtidigt som det är skönt att bara få försvinna in i köpcentrumets folkmängd och lite grann känna sig som "hemma"!
Detta blev lite djupare än jag tänkt mig men man får sina funderingar ibland.

Vi är nu tillbaka och har börjat jobba igen med nya krafter. Det var avkopplande att bara få prata svenska under nästan hela veckan. Både för mig och barnen. För Mattias har det nog ingen betydelse.



Kram från en solbränd familj/Gabriella

Sjukhushistorier

Jag måste säga att sjukhuspersonalen gör ett fantastiskt bra jobb! Både läkarna och lokalpersonalen. Även om de inte gör på "vårt" sätt så fungerar det oftast ändå. Sjukhusutrustningarna är inte direkt de modernaste utan har många år på nacken. Går de sönder skickas de till killarna i verkstaden som "fixar" till dem.
En del undersökningshandskar återanvänds genom att tvättas och steriliseras. All gasväv köps i hela stycken som måste klippas och vikas eller göras till små tussar som sedan används till omläggningar, tvättning av sår och dylikt. Kiwiklockan (sugklocka till förlossningar), som bara används en gång i Sverige, används här flera gånger.
Varje sak som används, tex blöjor, sätts upp på patientens räkning som de sedan får betala. De som inte kan betala för sin sjukhusvård får gå via en sekreterare som räknar ut och gör en bedömning om de kan få hjälp från sjukhusfonden. Det gäller att tänka på att inte slösa på tex suturmaterial, sprutor, osv!
Just nu finns det inte så mycket pengar i fonden så detta gör att det har blivit svårare att få hjälp den vägen. Oftast så finns det anhöriga som kan ställa upp och hjälpa till och betala som tur är.
Detta är nytt och ovant för oss som får all vård nästan gratis i Sverige. Om ni vill och känner för det får ni väldigt gärna skänka pengar till denna fond. Vi kommer att ha en länk till höger om vår blogg framöver, med uppgifter på hur man når denna fond. Eller ni som jobbar på sjukhus, samla gärna ihop saker vad det än är, för här används allt om och om igen! Vi funderar för fullt på hur vi sedan bäst kan få ut dessa saker hit. Vi återkommer även med detta när vi har en bra lösning.Bästa sättet kanske är att ni helt enkelt kommer och hälsar på oss och packar med sakerna själva! ;)

Vill ni skicka något har vi fått veta att paket under två kilo oftast kommer fram men väger de över två kilo så är det osäkert om det kommer fram.

Något som är bra är att alla de som jobbar för det stora oljebolaget Agip, eller bor i de områden där Agip arbetar får den sjukvård vi erbjuder och de behöver gratis. Det vill säga att räkningen betalas av Agip.

Trots att alla läkare plus några sköterskor jobbar "gratis"(får lön från sina hemländer) så har sjukhuset svårt att gå runt ekonomiskt med allt runt omkring såsom utrustning, personal, elektricitet, avgifter mm.

På sjukhuset just nu ligger det en bebis med sin mamma som blev utstötta från sin by för barnet har läpp och gom spalt. Hon fick hjälp att ta sig till sjukhuset med sitt nyfödda barn och har nu fått vård och eftersom hennes by jobbar för Agip betalar de sjukhuskostnaderna så denna lilla flicka kan få specialistvård från Quito. En läkare har kommit ned hit och gjort första operationen. Mer återstår, men det känns bra att hon nu får hjälp.
På natten sover barnet i sin provisoriska hängmatta som mamman har hängt upp ovanför spjälsängen. Så som hon sover ute i djungeln.










Vi har fått in en annan svårt sjuk flicka på ett år som också kommer från djungeln. Hon var väldigt illa medtagen när hon kom igår kväll, sepsis och rejält uttorkad så de tror att njurarna har slutat fungera. För två veckor sedan var de på ett annat sjukhus, fick "något" och återvände sedan hem. Mamman till barnet dog i cancer för ett tag sedan och pappan har varit bortrest men när han kom tillbaka till sin by tog han sin flicka till sjukhuset. Hon hade då över 42 graders feber (Celsius) och var i koma. Läkarna tror inte att hon kommer klara sig men vi får hoppas och be till Gud att hon överlever! Hennes pappa kommer behöva hjälp via fonden jag skrev om.

En annan hemsk sak som inträffade för ett tag sedan, bara ett kvarter från sjukhuset, var att en bomb exploderade i händerna på en sjuårig pojke och bredvid honom stod hans kusin på fem år. Mamman hörde explosionen och bar pojken till sjukhuset. Han förlorade båda händerna, hade ett hål in i bröstkorgen och båda ögonen blev rejält skadade men kanske att han kommer att kunna se lite på ena ögat. Den femåriga kusinen stod en bit ifrån och fick brännsår i ansiktet och på kroppen. De är båda hemma nu och dr. Eckehart ska se om han kan hitta proteser till hans händer.
Det var sannolikt dynamit som exploderade, för det är vanligt här, eftersom de fiskar med det. Man kan köpa det i alla järnaffärer och dessa skador är vanliga hos män. Man kan se på män att de ibland saknar ett finger eller två eller har brännmärken i ansiktet.
Hur dessa pojkar fick tag på denna dynamit vet man inget om än så länge. Vi har bilder på denna pojke men väljer att inte visa dem med tanke på vissa känsliga läsare.
Alla bilder vi tar har vi frågat om lov först bara så ni vet!


Jag fick följa med och representera sjukhuset en dag som "Ministerio de salud" anordnar varje år. Då kommer representanter från sjukhusen, tandläkarna ja allt som har med hälsan att göra, och sätter upp sina planscher och pratar för sitt. Jag fick en liten inblick i vad som finns häromkring och det var intressant.



Våra barn trivs i skolan fast det är tufft för dem. Som tur är har de bra lärare som de verkligen tycker om. Här är bilder på deras respektive lärare som togs en fredag då de hade vattenkrig på skolan.


Elias lärare, Miriams lärare och Samuels lärare!

Vår kattunge har plötsligt blivit stor! Han har blivit storebror åt fem nyfödda små kattungar! I fredags föddes de. Vi måste nu snabbt försöka hitta en veterinär och sterilisera mamman eller ge henne p-piller, om det nu finns här. Fast våra barn är jätteglada! Vi var tvungna att söka på internet efter information om hur man tar hand om nyfödda kattungar, för vi har ingen direkt erfarenhet. Och eftersom vi bara tar hand om kattmamman och hennes kattunge tills den andra familjen kommer så tänkte vi inte så mycket på att mamman kan bli med kattungar igen och så fort! Hon blev ju lite rund om magen så vi hade våra misstankar... Nu vet vi!










Fler husdjur fast dem ska man inte ska röra!!




Vi har fått köpa en hel del möbler från en annan familj som flyttar hem till USA efter många år här. De i sin tur har inget när de flyttar till USA så de var glada att vi ville köpa mycket av deras saker. Jag gillade verkligen deras stora köksbord med tolv stolar, så nu kan vi ta emot mycket besök!! Vi har nu det mesta för att i juli kunna möblera vårt eget hus. Det känns mycket skönt att vi slipper köpa allt nytt.

Man glömmer ibland bort att man är vid foten av Anderna men en solig och klar dag då påminns man om var man är! Det andra kortet tog Elias en dag då han såg denna regnbåge.









Det blev mer än vad jag tänkt mig! Håll till godo till nästa gång!

Gabriella

Hängmatta

Här i Ecuador har hängmattan många olika användningsområden, den finns i nästan alla hem, antingen som sovplats eller som viloplats. Vi har nu också installerat en i vårt förlossningsrum för att använda under förlossningar. Denna kvinna blev mycket glad över att vi hade en "hamaca". Hennes moster som var med berättade att de alltid "hänger i en sådan ute i djungeln under förlossningen. Hon kom hit för att hon tidigare har gjort kejsarsnitt av okänd anledning på ett annat sjukhus. Hon hängde i den i stort sett hela tiden, förlossningen tog tid men vi lyckades förlösa henne normalt. Bakom henne står hennes moster som berättade olika historier om hur det kan gå till i djungeln med en "partera" som hjälp. En sak hon berättade var att om endast huvudet blir förlöst så sticker de in sitt finger i munnen på barnet och då kommer resten av kroppen. Hon frågade mig om det stämmer. Jag svarade att ibland kan nog barnet komma ut på det sättet om mamman har värkar men det bästa är att sänka barnets huvud så ena axeln kommer fram och sedan höja huvudet så andra axeln kan förlösas för att minimera bristning hos den förlösande kvinnan. Hon bara nickade till svar.











Vi har nu också firat Miriams födelsedag. Först i skolan på fredag, då bjöd vi hennes klass på lite godsaker. På lördag hade vi kalaset och på måndag fyllde hon år och då bjöd vi över våra svenska vänner på lite eftermiddags fika. Tänk att vår Miriam nu är åtta år!

Denna gång gick det snabbare att ladda ned bilderna så några av bilderna har vi skrivit om i tidigare inlägg.














Vårt mål är att skriva kortare inlägg men oftare vi får se om vi lyckas med det;)










Detta är vår Loida som hjälper oss här hemma, här har hon gjort glass av bananer doppade i choklad. De andra två är småkryp som man inte ska röra!
Katten verkar vilja leka med spindeln ändå.

Gabriella