Allt närmare Shell...

Kära vänner!

Så var det snart dags att lämna Quito. Drygt två veckor av tidvis intensiva dagar har nått sitt slut. För min del har det inneburit att vi börjat ronda på sjukhuset 7 dagar i veckan kring 06:15. Därefter har vi gått till operation mån-fre för att operera 2-3 barn om dagen. Det rör sig om avancerade ortopediska operationer på i huvudsak barn med cerebral pares, även om vi även opererat barn med resttillstånd efter olyckor och ryggmärgsbråck m.m. Dagarna har varit långa, och som senast avslutade vi den sista operationen kl. 22:30. Då var vi lite trötta...

Som en allmänkirurg med inriktning på övre magtarmkanalen känner jag mig långt ifrån hemmastadd i dessa otroligt kunniga barnortopeders tankegångar. Innan varje operation förs djupgående diskussioner om hur man bäst kan operera patienten för att nå ett så gott resultat som möjligt. Några exempel av de operationer som utförts består av ( på ett så begripligt språk som möjligt för er läsare som inte är så vana vid den medicinska terminologin...) lårbens- och underbensoperationer för att korrigera felställningar, ledskålsplastiker, benförkortningar och benförlängningar, senförflyttningar och förlängningar samt avklippningar, olika typer av fusioner av leder i fötter, m.m, m.m. Själv har jag bland annat fått gjort min första tibiaosteotomi, vilket innebär att man kapar av ett av underbensbenen (tibia), för att därefter korrigera en felställning i foten. Därefter fixerar men benet med platta och skruv. Riktigt roligt faktiskt!

Det internationella teamet som är här kommer i huvudsak från Gillette Children's Specialty Healthcare i St. Paul, Minnesota. Eldsjälen är Dr. James Gage, en 72-årig man som under 17 år har arbetat några veckor per år i Ecuador för att operera dessa handikappade barn. I år opererar han inte själv utan är med och diskuterar operationstekniker samt skriver operationsberättelserna. En fantastiskt kunnig och trevlig man.

Som jag nämnde ovan så har operationerna varit tidvis mycket avancerade, men jag har ändå fått lärt mig en hel del basala ortopediska principer som jag kommer kunna ha nytta av när jag nu ska börja ta mig an lite mer vardagsortopedi i Shell.

Något annat jag fått göra varje dag är också att gipsa. Allt ifrån underbensgips till halvkroppsgips, som på den här bilden. Det är självklart besvärligt för patienterna under ett antal veckor, men det blir ju bättre efteråt.

Som familj har vi också haft förmånen att få vara med på ett socialt arbete som bedrivs av en av kyrkorna här i Quito. Varje fredagkväll åker de upp till en förort till Quito uppe i bergen. Där bor det främst fattiga familjer där båda föräldrarna oftast är borta hela dagarna på olika arbeten eller andra aktiviteter. Detta gör att barnen behöver vara ensamma under stora delar av dygnet. Eftersom det är långt till skolan och ingen riktigt bryr sig om att de ska gå dit, tillbringar de hela dagarna på gatorna. Arbetet som bedrivs består i att försöka visa kärlek till dessa utsatta barn, leka, sjunga, tala om olika bibelberättelser samt bjuda på mat. Efter samlingen brukar man sedan besöka olika barn i deras hem för att se hur de bor och se om det är något särskilt man kan hjälpa till med. Mycket gripande både för oss och för våra barn. Man får ett helt annat perspektiv på livet efter ett sådant besök!

I morgon bitti bär det av mot Shell. Vi lämnar huset i Quito kl. 04:00 för att först ronda på sjukhuset och sedan åka ner mot Shell. Vi kommer åka bil med Eckehart Wolff som vi har bott hos här i Quito. Han kommer sedan åka upp mot Quito igen under kvällen för att sedan på måndag börja en ny operationsdag. Det är tre dagar kvar av operationer, men tyvärr kommer jag inte kunna vara med på dessa eftersom vi nu behöver komma ner till Shell för att installera oss och få in barnen i skolan.

Vad vi förstått är internettillgången ibland sparsam i Shell, så vi får väl se när vi kommer åt bloggen nästa gång.

Många hälsningar från oss alla, genom

Mattias