Allt närmare Shell...

Kära vänner!

Så var det snart dags att lämna Quito. Drygt två veckor av tidvis intensiva dagar har nått sitt slut. För min del har det inneburit att vi börjat ronda på sjukhuset 7 dagar i veckan kring 06:15. Därefter har vi gått till operation mån-fre för att operera 2-3 barn om dagen. Det rör sig om avancerade ortopediska operationer på i huvudsak barn med cerebral pares, även om vi även opererat barn med resttillstånd efter olyckor och ryggmärgsbråck m.m. Dagarna har varit långa, och som senast avslutade vi den sista operationen kl. 22:30. Då var vi lite trötta...

Som en allmänkirurg med inriktning på övre magtarmkanalen känner jag mig långt ifrån hemmastadd i dessa otroligt kunniga barnortopeders tankegångar. Innan varje operation förs djupgående diskussioner om hur man bäst kan operera patienten för att nå ett så gott resultat som möjligt. Några exempel av de operationer som utförts består av ( på ett så begripligt språk som möjligt för er läsare som inte är så vana vid den medicinska terminologin...) lårbens- och underbensoperationer för att korrigera felställningar, ledskålsplastiker, benförkortningar och benförlängningar, senförflyttningar och förlängningar samt avklippningar, olika typer av fusioner av leder i fötter, m.m, m.m. Själv har jag bland annat fått gjort min första tibiaosteotomi, vilket innebär att man kapar av ett av underbensbenen (tibia), för att därefter korrigera en felställning i foten. Därefter fixerar men benet med platta och skruv. Riktigt roligt faktiskt!

Det internationella teamet som är här kommer i huvudsak från Gillette Children's Specialty Healthcare i St. Paul, Minnesota. Eldsjälen är Dr. James Gage, en 72-årig man som under 17 år har arbetat några veckor per år i Ecuador för att operera dessa handikappade barn. I år opererar han inte själv utan är med och diskuterar operationstekniker samt skriver operationsberättelserna. En fantastiskt kunnig och trevlig man.

Som jag nämnde ovan så har operationerna varit tidvis mycket avancerade, men jag har ändå fått lärt mig en hel del basala ortopediska principer som jag kommer kunna ha nytta av när jag nu ska börja ta mig an lite mer vardagsortopedi i Shell.

Något annat jag fått göra varje dag är också att gipsa. Allt ifrån underbensgips till halvkroppsgips, som på den här bilden. Det är självklart besvärligt för patienterna under ett antal veckor, men det blir ju bättre efteråt.

Som familj har vi också haft förmånen att få vara med på ett socialt arbete som bedrivs av en av kyrkorna här i Quito. Varje fredagkväll åker de upp till en förort till Quito uppe i bergen. Där bor det främst fattiga familjer där båda föräldrarna oftast är borta hela dagarna på olika arbeten eller andra aktiviteter. Detta gör att barnen behöver vara ensamma under stora delar av dygnet. Eftersom det är långt till skolan och ingen riktigt bryr sig om att de ska gå dit, tillbringar de hela dagarna på gatorna. Arbetet som bedrivs består i att försöka visa kärlek till dessa utsatta barn, leka, sjunga, tala om olika bibelberättelser samt bjuda på mat. Efter samlingen brukar man sedan besöka olika barn i deras hem för att se hur de bor och se om det är något särskilt man kan hjälpa till med. Mycket gripande både för oss och för våra barn. Man får ett helt annat perspektiv på livet efter ett sådant besök!

I morgon bitti bär det av mot Shell. Vi lämnar huset i Quito kl. 04:00 för att först ronda på sjukhuset och sedan åka ner mot Shell. Vi kommer åka bil med Eckehart Wolff som vi har bott hos här i Quito. Han kommer sedan åka upp mot Quito igen under kvällen för att sedan på måndag börja en ny operationsdag. Det är tre dagar kvar av operationer, men tyvärr kommer jag inte kunna vara med på dessa eftersom vi nu behöver komma ner till Shell för att installera oss och få in barnen i skolan.

Vad vi förstått är internettillgången ibland sparsam i Shell, så vi får väl se när vi kommer åt bloggen nästa gång.

Många hälsningar från oss alla, genom

Mattias

Ecuador

Hola!

Vi har nu varit i Ecuador i en vecka och vi har så smått vant oss vid höjden. De två första dagarna hade vi huvudvärk och när vi gick/sprang upp för trapporna blev vi andfådda. Kanske förklarligt då huvudstaden Quito ligger på 2800 meter över havet. Flygplatsen ligger mitt i staden och det kändes som om man skulle landa med flygplanet mitt på alla husen.
Runt om oss höjer sig berg efter berg och tre av bergen har snö på toppen. Det är en sagolik utsikt åt viket håll du än vänder dig åt (när molnen lyser med sin frånvaro) trots att Quito är en stad på 2 miljoner invånare.



Här finns det så mycket frukt som man aldrig har hört talas om och jag, nyfiken som jag är, vill ju prova. När sedan Eckehart (han som vi bor hos) såg vad jag köpt förklarade han att dessa frukter är sura att bara äta men väldigt goda att göra juice på. Här verkar alla ha en mixer och utav den göra helt underbara juicer med enbart frukt, vatten och lite socker. Det är trevligt att ha någon i närheten som vet vad och hur man ska göra med alla dessa nya smaker. Eckeharts fru Claudia är kvar i Shell där de egentligen bor så henne får vi träffa senare. Här i Quito har de ett hus sedan många år då de bodde här och eftersom han kommer upp till Quito ganska ofta så har de kvar huset.
Huset är uppdelat i två lägenheter och deras dotter med man och barn bor i lägenheten under oss. De jobbar med ungdomar och backar upp olika kyrkor runt omkring. De kommer från Tyskland så de pratar tre språk förutom Eckeharts dotters man som inte pratar engelska.
Med honom pratar vi spanska så när vi är tillsammans allihop så blir det spanska vi alla pratar. Mycket bra lärorikt!

Något annat som det också finns gott om här är blommor. Rosor är en av Ecuadors största exportvara. Här kan man köpa andra hands rosor mycket billigt. Eckehart hade ställt in 15 st laxrosa rosor av största sort i vårt sovrum och i köket likaså. Helt underbart!


Även då vi njuter av att vara i Ecuador så längtar vi till att få komma till Shell och installera oss på riktigt, fast vi fyller våra dagar här utan problem än så länge. Mattias har verkligen fått börja jobba direkt. I går stod han på operation i fem timmar i sträck och assisterade en av barn ortopederna från USA. Han får lära sig mycket och han stortrivs.
Här i Ecuador finns det inte några barnortopeder med den kompetensen så detta att de kommer ett team hit varje år är otroligt tacksamt. Alla som behöver opereras får hjälp, men de som kan får betala. Bedömningen görs från någon på sjukhuset som kollar upp deras tillgångar. Förr var det missionärerna som tog det beslutet men det hände att de parkerade sin fina bil en bit från sjukhuset och gick sista biten. De blev helt enkelt lurade. Även då alla läkarna kommer hit av egen insats så är det mycket annat som kostar att driva ett helt sjukhus. Så alla pengar behövs. Just nu är det läkare från Colombia, Chile och USA som är här och igår kväll bjöd Eckehart hit alla på kvällsmat och jag tillsammans med Eckehart förberedde och tillagade maten. Mycket roligt! Just nu är de ett team på 6 läkare plus två fruar.
I fredags blev vi alla bjudna hem till två av läkarna som är de som styr över teamen. De bor i en lägenhet tillsammans och de har med sig sina fruar som sköter allt praktiskt runt omkring. De andra bor i HCJB:s gästhus.


Detta bl. a. växer i Eckeharts trädgård.

Vi har även börjat vänja oss vid klimatet, på förmiddag känns det som tidig vår, mitt på dagen som sommar då solen steker riktigt mycket och på kvällen som höst då det kommer riktigt kyliga vindar. Här i Quito behövs både tjocka tröjor och svala sommarkläder. De första dagarna gick vi ut i våra långärmade tröjor och jackor eftersom det var så kallt inne. Väl ute svettades vi och vi fick ta av oss så mycket vi kunde. Solen är mycket skön men otroligt intensiv och det är lätt att bränna sig, vi är ju mitt vid ekvatorn!
Eftersom Mattias har den andra kameran med sig och vi enbart kan blogga på fm så får ni nöja er med dessa bilder så länge.

På återseende!

Kram Gabriella

Ankomst!

Så har vi då landat i Quito. Resan gick bra och vi har nu installerat oss i ett hus som tillhör en av kirurgerna i Shell. Ikväll ska vi iväg till ett par vänner vi träffade i Costa Rica och sedan blir det nog en tidig sänggång. Imorgon väntar en del pappersarbete och administrativa detaljer. Vi återkommer med mer info senare. Vi har bara internetuppkoppling tre timmar på förmiddagarna, så detta inlägg på vår kvällstid är ett kort undantag.

Ha det gott!

Mattias

Avfärd!!

Hej på er!

Idag blir det ett kort inlägg innan vi ska åka och lämna vårt internetmodem och avsluta vårt abonnemang. Därefter saknar vi internet under en tid framöver. Imorgon bitti bär det av från vårt hus klockan 06:00. Därefter åker vi klockan 10:20 från San José till Quito i Ecuador.



Igår fick vi till slut våra visum!! Dagen innan kom de papper vi behövde från Ecuador för att kunna ansöka om våra 2-årsvisum. Bättre sent än aldrig... Det gick dock väldigt smidigt när vi åkte till ambassaden. Så nu har vi tillåtelse att bo och arbeta i Ecuador i 2 år framöver, och därefter ska det bara vara att förnya visumen.

Medan vi väntade på att visumansökan behandlades tog vi en fika på stan' med våra vänner Ellen och Matt samt deras dotter Kelly som är på besök från USA. Trevligt! Vi såg också en bil med texten " En svensk samling", som vi tyckte var lite passande ;)



Vi fick också lite trevliga presenter av familjen Zell när de kom tillbaks från USA. En av presenterna var en flaska glögg, inköpt i en svenskbutik i Maryland. Uppskattat av oss alla, bland annat Samuel!



Innan jag avslutar tänkte jag bara rekommendera en länk som vi precis fick tips om. För er som är intresserade av vår flygtur kan ni titta in på www.flytecomm.com gå vidare via "track a flight" och knappa in vårt flygnummer LR661 med flygbolaget Lacsa. Man kan då enligt uppgift få fram flygdata och annan information.

Ta vara på er så hör vi av oss så fort vi får tillgång till internet i Ecuador.

Mattias

Gott nytt år! ( ¡Feliz año nuevo! )

Nu har vi firat både jul och nyår i Costa Rica. Vi har haft en skön och avslappnad jul och njutit. Trots att vi inte har kunnat fira med våra familjer så har det gått bra. Som tur är kan man skypa nu för tiden. Lite julmusik spelades förstås!



Nyårsafton firade vi här hemma tillsammans med våra amerikanska vänner Voss. Vi bjöd på en trerättersmiddag och lite svenskt godis som vi fått av våra familjer i Sverige. De blev överraskade att lakrits är så salt, ni skulle sett deras miner!



Vi midnatt när gästerna hade åkt hem, gick vi utanför vårt hus och ställde oss längst upp på rutschbanan och hade en bra utsikt över en del av San José. Det smällde raketer i vartenda kvarter på alla dessa trånga gator. Tanken kom över mig: hur många måste inte åka till sjukhuset efter en sådan natt? Då sa Elias: -Måste du tänka på sådant just nu när vi ska njuta av det?

Annars har vi börjat sortera och förbereda för Ecuador och imorgon ska vi har julgransplundring. Det känns nu skönt att få börja packa ner allt och veta att vi snart ska packa upp allt för en längre tid. Vi har faktiskt levt lite som i en kappsäck här, eftersom det rört sig om en relativt kort tid här i Costa Rica. Ska bli skönt att få lite mer prylar både i köket och på väggarna. Kanske även lite egna gardiner... Vi har fått smaka på hur det var förr när inte elektriska prylar fanns, det gällde då att ha tålamod och styrka. Nu har vi fått hjälpas åt vid vispning och knådning.

Eftersom Mattias har fått en förfrågan att vara med och operera handikappade barn i huvudstaden Quito, när vi kommer den 6 januari, så blir vi kvar där till den 22 januari. Det passar bra eftersom barnens skola inte börjar förrän den 31 januari i Shell.

Vi hoppas att ni alla ska få ett underbart bra år!

Tack för att ni följer oss på vår blogg och på så vis delar detta äventyr med oss!

På återseende!
Gabriella