Hejsan!
Det är mycket här i Costa Rica som skiljer sig från Sverige och bara för det behöver det inte vara fel. Seder och vanor har blivit anpassade efter kulturen och klimatet. Ta tex. fötter. Här tycker man att fötterna i sig är smutsiga och det är från dem som smutsen kommer. Man tar aldrig av sig skorna här, även om det innebär att när du går in med skorna på så blir golven smutsiga. Det är värre att ta av sig skorna då visar man ingen respekt för de som bor i huset, alltså mycket oartigt. De har å andra sidan nippe på att rengöra golven. Det görs i fem steg...minst två gånger i veckan! Sopning, påstrykning av rengöring, rengöring med vatten, desinfektionsmedel och vaxning.
Vi har anställt en "Empleada" som kommer två gånger i veckan, fyra timmar ena dagen tre timmar andra dagen. Skolan har en lista med personer som de litar på och som andra studenter har haft och varit nöjda med. Från början var vi lite osäkra om vi skulle ha någon hjälp alls men det är mer vanligt att ha än att inte ha och inte speciellt dyrt. Vår "Marta" går i pension till sommaren och detta gör nu att hennes pension kommer bli bättre. Från början tänkte vi att Marta skulle göra mat båda dagarna, rengöra golven och rengöra de två toaletterna en gång/veckan. Vi har nu insett att eftersom det tar sådan tid med golven så får hon nu göra mat en gång/vecka. Det är så skönt att ha någon som städar och lagar mat och inte minst någon att träna spanska med! I alla fall för min del eftersom det är jag som måste sköta betalningen och ge henne instruktioner. Sådant kan inte män göra. Det skulle vara en förolämpning om t.ex. Mattias gav henne instruktioner. Eventuellt senare då vi lärt känna henne lite bättre men inte nu från början, det var skolan mycket tydlig med.
Idag när vi kom hem från skolan var golven som vanligt skinande rena och maten gjord: Canneolli med köttfärs och riven ost ovanpå. Det gjorde att vi direkt kunde sätta oss och plugga och hjälpa barnen med deras läxor, otroligt skönt! Eftersom vi tar av oss skorna så fort vi kommer hem så blir nog våra golv extra rena. MEN de behöver rengöras, så fort man tappat en liten matbit så blir det fullt med små, små myror och har man glömt en glasskål vid sängen under natten så är det fullt med myror, de tar sig in överallt även i sockret, vi har nu blivit så vana vid dem så en dag när jag hade gjort en kycklinggryta och jag stoppade i en stor slev i grytan, visade det sig att den var full med myror. Jag försökte ta bort dem jag kunde se och sedan höjde jag värmen, så grytan fick koka igen. Jag sa inget till de övriga i familjen förrän efteråt. Lite extra protein kan ju inte skada!?
Förra veckan var det mitten av terminen och då var det en talare från USA som kom och pratade två gånger om dagen, fm och em. Vi hade ingen läxa den veckan för att vi skulle kunna gå på dessa möten. Han och hans fru har själv varit ute och arbetat i många år han gav oss många bra råd som vi säkert kommer ha nytta av. Mattias var med och sjöng i ett av teamen på två av mötena. Han har tagit med sig sin trumpet hit men har än så länge inte använt den på något möte. Vi får se, det blir kanske snart, han är rätt sugen att börja spela igen!
Miriam hade feber och hosta i torsdags och fredags, jag var hemma med henne första dagen och Mattias andra dagen. Vi hade planerat att vandra upp på ett av bergen allihopa i lördags men det skulle inte Miriam ha klarat av. Vi fick erbjudande av våra goda vänner Ellen och Matt att de kunde vara med Miriam så vi andra kunde göra utflykten. Elias ändrade sig och stannade hemma han med.
Vi började dagen kl. 06.30 med att åka buss till platsen och vi kom inte hem förrän kl. 17.00. Det var tufft men otroligt trevligt och vackert. Platsen kallas för de tre korsen. Första etappen är ett litet kors, mellersta ett lite större kors och längst upp på berget ett riktigt stort kors. Vi stötte inte på så mycket djur men vi såg en giftig orm men den hade blivit påkörd av en bil. Vi såg även en fjäril som såg ut som ett blad. Annars var det kossor som vi såg mest av. Ju högre upp vi kom desto brantare blev det och utsikten var fantastisk.
Man fick en helt annan bild av Costa Rica och man insåg att San Josè verkligen ligger uppe i bergen. Vi skulle vilja göra om det igen med hela familjen och med Ellen och Matt. De hade redan gjort vandringen en gång men tänker göra den igen. Jag fick otroligt mycket träningsvärk i låren men det var det värt. Det var jobbigt men inte värre än då jag vandrade med mina barnmorskekollegor i Sverige. Jag trodde höjdskillnaden skulle vara jobbig men det gick bra. Det måste vara våra promenader fram och tillbaka från skolan som gett en liten grund. För i början här i Costa Rica blev man andfådd bara av att gå fort.
När vi kom upp till sista korset var det väldigt dimmigt och vi hade ingen utsikt men det varade inte så länge, dimman skingrade sig och vi kunde njuta av utsikten. Jag hittade svamp som såg ut som kantareller och luktade som kantareller men det kunde det väl ändå inte vara? Jag vågade i alla fall inte chansa, de fick stanna kvar i naturen.
Vägen ned var brantare än vägen upp. Man kunde inte gå rätt ned utan var tvungen att gå böjd och i sidled. Lite längre ned fanns ett litet vattenfall med iskallt vatten som man kunde dricka ifrån. Vissa passade på att bada men de flesta tyckte det räckte att behöva blöta ned skorna för att korsa alla bäckar. Vädret var mycket behagligt och vi fick nästan inget regn på oss på hela dagen.
Det var allt för den här gången!
Ta vara på er / Gabriella
