El dedo del pie betyder tå...

Så har vi då haft vårt första möte med sjukvården i Costa Rica. Det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig... Jag förväntade mig att vi skulle kunna få hjälpa till på något sätt och att vi skulle vara på vår vanliga sida i sjukvården dvs "vårdgivare"... Istället hamnade vi på vårdtagarsidan, och vår vana trogen så gjorde vi det med Elias...;)

På torsdagskvällen hade Gabriella gjort "mannagrynsgröt" åt barnen, (av fint majsmjöl dock...) och i förtjusningen över detta sprang Elias fram för att ge henne en kram och sprang då med tån rätt in i ett bordsben. Ont gjorde det förstås. Jag var i denna stund och spelade basket så jag såg det inte förrän på fredag morgon och det såg ju lite misstänkt ut tyvärr. Sålunda blev det en färd till ett av sjukhusen i San Jose. Väl där anmälde vi oss i kassan och Elias legitimerade sig med sitt pass. Vi väntade c.a en timme varefter vi kallades in till Dr. Diaz. Efter en liten titt på tån blev det röntgen och resultatet kan ni se nedan.




Väntetiden på rtg var i princip noll, vilket vi uppskattade. Dock blev det en knapp timme till efter rtg eftersom ortopeden hade kallats till ett traumafall. När han väl såg bilderna reponerade han frakturen mot ett peangskaft varefter tån fixerades med tejp och linda. Jag kunde inte låta bli att fundera på och fråga om de hade några speciella tips här i Costa Rica för att hålla det hela torrt, eftersom det regnar så mycket varje dag, men tyvärr hade han inga mirakelidéer...
Det blev inga postrepositionsbilder, men om tre veckor ska vi tillbaka igen och ta nya bilder samt prata med ortopeden. Väl hemma kompletterade jag det hela med lite mer vattenfast tejp. Hoppas det håller ett tag i alla fall.

Så kan det gå, och för er som känner vår familj så blev vi ju inte direkt förvånade att det var just Elias det hände... På något vis så är det oftast han som hjälper oss att hålla kontakten med andra sidan skranket inom sjukvården. Kanske nyttigt ibland, men samtidigt tycker jag synd om honom. Han håller i alla fall humöret uppe och tar det hela med jämnmod.

När Elias och jag kom hem från sjukhuset hade vi huset fullt av studiekamrater och deras familjer för ett sedan tidigare planerat kakbak. Ett antal kaksorter bakades och det åts sedan med förnöjsamhet tillsammans med mjölk, dricka eller kaffe. Trevligt och gott. Det blev också sällskapsspel, bland annat twister, där Elias inte riktigt kände sig så sugen att vara med, av förklarliga skäl...



Några stannade kvar till kvällen och lite kvällsmat. En mycket angenäm afton.

Idag på morgonen gick Gabriella och jag till marknaden och handlade lite grönsaker och frukt.
Vi hittade då lite kokosnötter som är en av Elias favoritfrukter. Han njöt i fulla drag. Gott!



En stund efter att vi kommit hem kom Matt och Ellen Zell förbi igen. De var här under gårdagskvällen och hade då hört om Elias. Nu kom de tillbaks med figurballonger för att muntra upp honom. Det uppskattades mycket, både av barnen och av oss! De är efter språkskolan på väg till Honduras och vi har fått en mycket bra kontakt under tiden här.



Det är riktigt roligt att få höra alla de historier som människor på skolan har om hur de hittat hit. De flesta är på väg till olika spansktalande delar av världen för att arbeta med en mängd olika uppdrag. En del för att arbeta med konstruktionsarbete av olika slag, såsom skolor, kyrkor eller sjukhus. En del för att arbeta på barnhem eller med människor i slumområden. En del med regelrätt missionsarbete för att sprida sin tro på Gud till andra. Alla jobbar dock i nuläget mot samma mål, dvs att bli så duktiga som möjligt på spanska för att så bra som möjligt kunna utföra sitt planerade arbete.

Vi har haft en mycket avslappnande helg hittills, vilket vi kanske behövde. Nästa vecka väntar fortsatta prov och fortsatt förkovran i det spanska språket. Vi lär oss mer och mer för varje dag, och det ska bli mycket spännande att se hur mycket vi till slut kommer att kunna i januari när vi åker vidare till Ecuador. Tack och lov slutar vi ju inte lära oss då, utan då kanske det går ännu fortare eftersom vi då kommer att jobba på spanska och sannolikt prata ännu mer än vad vi gör idag. Det lär vi dock få tillfälle att återkomma till senare...

Ha en fortsatt god kväll!

Mattias